Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
— Ja, det var nog vi som skrämde bort ynglingen,
sade han. Och han lär inte komma igen frivilligt.
— Synd om stackarn, sade Dagmar. Han hade så
trasiga fötter, och jag hade lovat ta honom med mig
hem till Gåtatorp.
— Om jag finge råda syster...
— Doktor Udd, sade hon.
— Å då! Jag är statskriminalkonstapel Språng...
Jo, om jag fick råda doktorn, så ta aldrig upp såna
tvivelaktiga figurer, då ni är ute och åker. Att han smet
nu, det hade nog sina skäl.
— Nej, det var just det intressanta med honom, att
han hade inte nåt riktigt skäl...
Språng lyssnade uppmärksamt medan hon berättade
historien om blodfläcken.
— Det rör sig om ett trauma, sade hon.
— Nej, jag tror det är en liten förskingring uppe i
Sundsvall, svarade kriminalkonstapeln. Han tog fram
ur innerfickan en liten tidning med fyra fotografier på
framsidan.
— Var det inte en av de här gossarna? frågade han.
Dagmar tittade flyktigt på bilderna och på tidningens
titel och text. Polisunderrättelser. Efterlysta
personer ... »bemälde Osvald Andersson, vars brott blir
preskriberat den sjuttonde september, torde
efterspanas och höras och meddelande sändas till stadsfogden
i Sundsvall».
— Och om det nu vore ■ en av dem? sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
