Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
V.
Medan Dagmar körde hemåt genom skogarna glömde
hon så småningom polisen för sina egna problem. Vad
menade Malte med att be Gud om ett åskslag? Bad
han ner en vanlig blixt eller önskade han sig måhända
nya fläckar på lungorna? Skulle han ta det som
bönhörelse om Olle finge barnförlamning eller
möbelfabriken ginge upp i lågor? Hur hade han överhuvud
kommit på den besynnerliga idén att kalla ner olyckan?
Så bär man sig ju endast åt under en allvarlig psykisk
depression, men när hade den kommit och vad var
orsaken? Den måtte sitta djupt, men dess värre var det.
Mellan honom och henne fanns ju ingen spänning,
kanske var bandet tvärtom lite för slakt som det lätt blir
med åren. Det fanns så långt hon visste inga
hemligheter i deras förflutna. Om någon reve sönder deras
tapeter skulle inga dunkla fläckar av blod komma fram.
Över deras framtid lågo inga värre skuggor än över
allas framtid i världen. Gåtatorp var förstås inte något
vidare upplivande ställe att bo på, herrarna talade mest
om plywoodmöbler och jakt och kyrksamma voro inte
ens fruntimmerna. Men sådant kan dock inte skapa en
depression, orsaken måste ligga djupare.
En religiös kris? Nej, den hade han ju bakom sig.
I tron på det gudomliga hos människan hade Malte för
länge sedan funnit sin hamn som väl var. Enligt
Dagmars åsikt behöver en människa för att skapa sig en
depression underlägsenhetskänsla och djupt missnöje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
