Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
till evig pina. Röken av deras plågor skall gå upp från
evighet till evighet.»
Om Dagmar funnit denna bok hos en vanlig patient
skulle hon allvarsamt begrundat sambandet mellan den
och hans sinnesstämning. Men nu glömde hon att Malte
var hennes patient och blev bara ond. Hon tog en
penna och skrev i kanten: Nej!
Vem var författaren? Jaså, den där Crusimontan, som
Malte talat om så ofta under veckan. Ja, han kanske
hade behövt ta till i den där stilen för att få fason på
sina Gåtatorpsbor. Men Malte var händelsevis ett
hundra år framför honom och borde inte ens få se sig
tillbaka. Vilken elak människa den där Crusimontan
måtte ha varit, tänkte hon, som skapade sig en så ond
Gud. Hon gick hastigt ut ur rummet för att inte råka
Malte innan hon lugnat sig.
Olle kände genast, att det var något på tok i
hemmet. Först tänkte han att obehaget som vilade över
middagsbordet och förtog glädjen av köttbullarna,
berodde på att han gått till skolan utan regnrock. Men
så märkte han att ingen frågade efter vad han gjort
och ingen märkte hur han nyste. Då hörde han mor
berätta att hon varit hos en gubbe som dött, och att
gumman varit så ledsen att det var doktorn som kom
och inte prästen.
— Men jag hade naturligtvis gärna följt med, om jag
haft en aning..., sade far.
— Ja, kära du, det var Ullastina, som rörde ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
