Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
ningen som blir genom att de slår ihop våra inkomster
får vi väl ta som nöjesskatt?
Men far tyckte inte att det var ett obetalbart nöje
att vara gift med mor. Han sade bara allvarsamt:
— Jag menade, att den höga skatten visar att vi har
det för bra.
Och så blev mor ledsen igen.
— Nej, min liv om vi det har, sade hon och gick
in till sig.
Olle funderade ett litet tag, om han skulle våga
följa med in, men så gjorde han det. Där låg hon på sin
soffa och tittade.
— Vad tänker fjun på? frågade han tätt bakom
hennes öra.
Men Dagmar flög till, som om hon blivit ertappad.
Ty hon hade tänkt så här: Den där kriminalkonstapeln,
lian gillade mig i alla fall, han lovade att låta den lille
syndaren löpa för min skull...
— Oj, så du skrämmer mig, Olle! Varför går du så
tyst?
— Du sa ju själv åt mig att sätta på tofflor. Och
varför svarar för resten aldrig stora människor på
frågor?
Nu log hon plötsligt och bredde ut sin famn mot
honom:
— Kom hit, Olle, min påg, så ska jag svara på allting,
sade hon.
Men Olle hade flera små bestyr innan han var
färdig att ta emot den erbjudna platsen på mors arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
