Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Men det han höll i handen var en råttfälla, och i
den låg en liten fågel död, en mes som blivit strypt av
gillret.
Klipping tog ut den ur fällan med darrande händer.
— Det är Månsson förstås som gillrat råttfällan och
inte sett att mesen var inne. Stackarn har varit
framme och hackat lite på osten. Instängd och hungrig. Det
är för djävulskt.
— Men du rådde ju inte för det, sade Roili
lugnande. Vet du, jag tror vi måste ge oss neråt nu.
— Vad ska det här betyda? Det blir olycka, Roili,
du ska se det blir olycka, jämrade Klipping.
När de gingo neråt mötte de Månsson på uppväg.
Klipping började storma om fågeln, men Månsson
tycktes inte bry sig något vidare om den.
— Ja nu är djurena nere vid bilen, sade han.
— Nå än sen då? Vad går det åt Månsson?
— Jo, statspolisen är där också.
— Då kammar han noll. Det är ju våra marker.
— Men se rådjurena blir inte lovliga förrän på
måndag, sade Månsson. ^
När Fristedt kom ut ur Konsum, lågo husen i
Gåta-torp redan i mörker, endast här och där brann någon
enstaka lampa. Han gick genom Bruksgatan för att se
om Klippings bil var kommen, men även där var tyst
och skumt. Då han vände för att åter gå upp genom
gatan, märkte han att något hänt. Egendomliga
ljusfenomen uppträdde plötsligt i det stilla samhället. Ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
