Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
förstås ha bekant så fort hon kom inom dörren. Sagt
ifrån som det var, att hon tagit pengarna och
cigarretterna för att ge sin envisa och slarviga tant en riktig läxa.
»Jag ska strax gå efter alltihop», skulle hon ha sagt, »se
här, inte ett öre fattas och inte en cigarrett. Herrn kan
gå, det var falskt alarm.» Följden hade blivit ovett
förstås vilket hon förtjänat som dröjt för länge hos
Konsum men ingenting annat. Om hon nu berättade som
sanningen var skulle han skratta ut henne och säga att
den idén hade hon kommit på lite för sent, det var så
dags nu, då hon var misstänkt. Och så skulle hon för
alltid vara stämplad som tjuv. Går det så där fort för
andra också som får livet förstört? Är det ofta bara
dumhet och försvarslöshet alltihop? Blir allting tokigt,
så fort polisen ska ordna upp saken?
— Nåå, fröken, medge nu att jag inte gissade så
galet!
Språng använde ordet gissa för att det skulle låta
mjukare, men denna hövlighet förledde henne att söka
neka.
— Ni får allt gissa omigen, sade hon buttert. Jag har
aldrig stulit ett öre i hela mitt liv...
— Nej, jag förstod genast, att det här var första
gången, sade han. Fröken är nog så ärlig till naturen, men så
en dag blev det för svårt att vara utan lön och inte ha
något att röra sig med.
Språng hade använt en så mild ton, att Leontine först
inte fattade allvaret bakom. Men nu när det stod klart
för henne vart han ville hän, skrek hon till förfärad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
