Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
berätta om inbrottet hos Leontine, hade Olga le Fort
inte tänkt annat därvid än att det var väl hon köpte
allt garnet, innan de hann stjäla det.
Sedan hon nu lärt sig greppet att krok^ fast garnet,
fann hon arbetet helt enkelt förtrollande. Att det gjorde
ont i fingrarna spelade ingen roll, snarare var det skönt
att ha ont på ett nytt ställe. Hon glömde för resten allt
ont, så spännande var det att ge sig i kamp med den
stora tomma ytan och vinna på den.
Nu skulle hon strax börja sätta i mönstret mot
bottenfärgen. Nej, så vackert det roströda tog sig ut mot
den grå bottnen! Och ännu stiligare blev det, då gult
och grönt och blått kom till. Fast hon var inbegripen
i en match med döden glömde hon långa stunder sin
motståndare, så roligt hade hon.
Då hon hörde steg rätade hon ett ögonblick på
ryggen och lyssnade. Jaså, nu kom le Fort! Hon tittade
på klockan: halv ett. Han hade gått vid niotiden och
sagt att han aldrig tänkte komma igen, så det kunde
ju ungefär stämma. Vad hade han för sig? Vad var
det han släpade på? Ja visst ja, det var ju klart:
sängkläderna. Han skulle åtminstone denna natt hålla sin
ed att aldrig ligga i sängkammaren mer, efter det hon
sagt honom då hon kom hem från doktorn.
Nu gav han sig upp på vinden förstås och in i just
det rummet där hon hade sina ostar i sängen. Hon
undrade om han skulle härda ut en hel natt med den
fräna ostlukten. Han kunde ju försöka. Han tyckte
om ost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
