Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
sjönk ihop och var mycket trött. Begrep inte ens hur
hon kunnat reta upp sig över den där tidskriften och
sörja över lyckan hon gått miste om. Som om det
betydde något! Som om flossamattan betydde något! I
detta ögonblick var ingenting annat viktigt än hur man
varit själv. Hennes jag stod plötsligt mitt framför
henne, och hon mötte det med förfäran. En självbelåten
människa som sökt sitt, som slängt omkring sig med
skarpa omdömen, en människa som låtit livet gå utan
att tänka sig för vart det bar. Och nu var det slut.
Intet tillfälle mer att vara snäll mot le Fort, mot Sjang
som hon aldrig tålt, mot Ulla som hon varit svartsjuk
på för hennes inflytande över karlarna.
Han dånade förskräckligt med bäddningen som om
han druckit, stackarn. Hennes tankar sökte i hela
världen efter en handräckning hon kunde göra någon
människa, innan hon måste dö. Så gick hon ner i källaren
efter vichyvatten åt le Fort.
Ja, le Fort hade visst druckit. Vad skulle han
annars finna på? Han hade genomlevat en fullkomligt
helvetisk dag. Först olyckan i fabriken, och tyvärr hade
nog Alberts far rätt, när han påstått att disponenten
bar en dryg del av skulden. Tråkigt att bli ovän med
gubben Fristedt om själva gudsonen, som bar hans eget
franska namn Albär. Ännu värre var grälet med Jean
inför Roili, det dummaste man kunde tänka sig! Vad
skulle bankdirektören tänka om fabriksledningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
