Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
förbrytare på vägarna och drev skoj med vårt folk, de
borde skjutas de också.
— Undrar inte på om ni är förargade.
— Men jag anser, att det blir ett tillräckligt straff,
om de avstängs från nattvardsläsning...
Efter detta började klaffarna i växelbordet att falla så
tätt som kulorna i en strid: Tänk, att tjuvarna är
skjutna! — Prat, man skjuter inte tjuvar! — Det har
kriminalkonstapeln sagt själv! Och han sa, att de mest hade
lust att skjuta apotekarns John och Rosenlunds Arvid!
Men vid halvtiodraget lopp en annan nyhet genom
telefonnätet. Och därefter kunde statspolisen fått skjuta
vem den ville utan att det väckt något vidare intresse i
Gåtatorp.
På fabriken hade hela morgonen rått en stark
spänning. För första gången på trettio år var verkmästar le
Fort inte på sin post, då arbetet började. Alla arbetarna
kände sig osäkra och övergivna, och det var tystare än
vanligt på maskinverkstan, kapsågen stod stilla, det
fanns ingen kaplista, och så fingo de andra inget
material att arbeta med.
Den ende som liksom på trots var vid gott humör var
Fristedt. Han gick där med ett ansikte lika vitt som
bandaget om handen, men han muntrade ändå upp
kamraterna, den ene efter den andre. Vad är det med dig?
frågade han. Du är mörk som en kättlabotten i ansiktet.
Ruska upp dej!
— Har du inte hört nyheterna då? frågade kamrater-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
