Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
— Men en samvetslös snickare kan smita från hälften
av arbetet utan att allmänheten begriper skillnaden!
— Förrän efter fem år, alltså.
— Men vi skulle inte vara rädda om bankdirektörn
tog sönder den här stolen, för vi har limmat varenda
tapp ordentligt, eller hur, far?
Jaså, här stod då Roili mellan de två nu levande
medlemmarna av snickardynastien Fristedt. Han stannade
en stund och pratade med Fristedt den äldre, fick klart
för sig alla nyanser mellan fuskare och mästare, fick
veta att Gåtatorps arbetarstam och ledning kunde inte
göra dåligt arbete, de måste hålla upp tillverkningens
kvalitet även i allt det som inte syns och inte märks förrän
om fem år.
— Men jag spår att vi måste förenkla tillverkningen,
far, sade sonen. Folk bryr sig inte om kvalitet. De
bjuder oss ju priser som skaver oss på bara benen om vi är
samvetsgranna.
— Men den nya tillverkningsmetoden då, som
arkitekt le Fort gått in för? Erbjuder den inte möjlighet att
förena kvalitet med prisbillighet?
Som Roili sagt det, var en hand vänd. Båda snickarna
blevo med en gång så förbehållsamma. Ingen av dem
förstod sig på le Forts teknik. De kunde inte förklara
den. Då de pressades att säga sin mening, undrade de
försiktigt om den där nya funkisstilen kunde bli någon
framtid för Gåtatorp.
— Om bankdirektörn har tid, så kunde vi kanske gå
upp på lagret. Där finns ett mycket omtyckt garnityr i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
