Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
bel man såg var Snöklockan i svart materia. Hon stod i
sitt fönster med rygg och stjärt åt gatan.
Damen där inne var tydligen rädd om sin tillvaros
hemlighet, men tyvärr, tyvärr för henne, hade hon inte
kunnat skilja älskarens steg från statspolisens. Ja, det är
så man stupar här i världen, på sina små defekter.
Så småningom hade Språng hunnit fram till
prästgårdsgrindarna och ställde sig att studera två skyltar
han inte sett kvällen förut. Han läste på den ena:
MALTE ODELMAN
Pastor, exp. onsd. och lörd. 9—11.
Och på den andra:
D:r DAGMAR UDD
Allmän praktik. Mottagning vard. 10—1.
Hans första tanke var: »Då har han stängt nu, och hon
har öppet. Då kanske jag kan gå in till henne och
framföra mitt ärende!» Ehuru hans ärende gällde
kyrkoherden tilltalade den idén honom mycket. I den allmänna
uppståndelsen i går natt där uppe på Ödegård hade han
glömt att göra upp med kyrkoherden hur man skulle
behandla de två små lymlarna som brustit i respekt mot
polisen. För att rädda apotekarns och Rosenlunds
pojkar från skyddshem hade han måst lova överkonstapeln
att se till att prästen skötte om en exemplarisk
bestraffning. Det var därför Språng var här, men om det inte
ginge på det sättet att få träffa doktor Udd, så hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
