Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
rid surrade och viskade samhället. Astrid mötte ett par
bekanta, som sökte hejda henne med frågor och
upplysningar, men hon gav sig inte tid med dem. Tänk,
om Ulla dog? Så förfärligt! Javisst, men ändå rörde
det inte Astrid annat än på ett underligt, avlägset vis.
Ty Astrid hade sitt eget mysterium liggande där uppe
på sängen och sin egen hemlighet att bevara.
Då hon kom upp igen, sov han. Ännu ett par gånger
under dagens lopp gick hon upp och tittade på honom,
men han märkte ingenting. Tredje gången vaknade
han, reste sig upp på armbågen, inte riktigt vaken, och
stirrade på henne.
— Var är fläcken? sade han. Men så kom hem ihåg
var han var. Jag har damm på löftet. Här finns
minsann ingen fläck, fortsatte han. Jag har aldrig haft
så kul i hela mitt liv.
— Men skulle det inte bli ändå lite bättre med en
kopp kaffe och en bulle?
När han ätit och druckit, steg han upp ur sängen.
— Jag förstår ju, att jag inte kan få ligga kvar i
frökens säng längre, sade han artigt medan han försökte
ta på sig skorna, vilket vållade honom ett förfärligt
lidande. Men snälla fröken, vad ska jag göra? Skorna
går inte på sen jag en gång fick av dom.
— Ja, det vet jag sannerligen inte, sade Astrid.
— Men kan jag inte få ligga på vinden i natt?
frågade han. Jag såg där låg en matthög. Jag lovar att
vara så tyst och hygglig och inte störa fröken.
Astrid tvekade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
