Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
ändring. Vart ska det här ta vägen? Det visste ingen,
oeh så gick man till sängs och släckte.
Olga le Fort gick ut till sin man, som satt kvar och
stirrade i köket, där han suttit sen kvällsvarden.
— Jo, hon lever.
— Jaså.
— Så då finns det väl hopp.
— Sa du hopp?
— Var vill du ligga i natt? Jag menar om du är rädd
för smitta, så kanske det är säkrare där uppe.
Som vanligt hade de samtidigt haft samma sak i
huvudet. Han hade nämligen nyss tänkt på smittan själv.
Men han sade: — Vad bryr jag mig om smitta?
Han trodde verkligen att han inte brydde sig om
den. Inte frågade efter om han finge kräfta eller ej. När
han kvällen förut kom från Rosenlunds, hade han trott
att skammens mått var rågat. Men när han sen vaknade
på förmiddagen ur sin tunga sömn, rusade ner till
fabriken och fann Roili just i färd med att lämna den, då
flödade det över för honom. Han kunde inte ens se
bankdirektörn utan gömde sig bakom en brädstapel.
Det dröjde länge innan han fattade att något allvarligt
hänt med Ulla, och när han fattade det, orkade han
inte sörja.
— Nå, då så, sade hustrun och därmed hämtade hon
ner hans sängkläder.
Om en stund dröp han in och lade sig. Hon gav
honom en liten uppmuntrande klapp ovanpå täcket:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
