Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
de skilt dem åt mer än tusen år och mil kunnat göra.
Hennes dagbok var honom likgiltig nu, när ändå det
som han velat förhindra hade hänt. Men för henne var
den inte likgiltig. Än var hennes goda rykte i Gåtatorp
värt en kamp, och hon ämnade kämpa den. Mitt i
förkrosseisen fattade hon ett trotsigt beslut att rädda sig
ut ur delaktigheten i Ullas självmord.
En gång förut hade hon varit framme vi kakelugnen
men blivit sentimental i sista stund. När hon läste
igenom dagboken i går hade hon hittat en enda mening
som tydde på att Sjang en gång känt ömhet, inte bara
åtrå för henne: »Han hade tårarna i ögonen, då han såg
på mig.» Den meningen kunde hon kanske få lov att
skära ut och behålla.
När hon nu bläddrade i boken för att hitta dessa ord,
tyckte hon att resten kunde hon bränna utan saknad.
Hon såg nu mycket som hon icke anat då hon skrev och
icke ens i går haft ögon till att se. Hon såg att detta var
en historia som bar döden i sig från början alldeles som
en präriebrand som förtär sig själv genom sin
våldsamhet. Den hand som fört anteckningarna dag för dag
hade inte förstått vad den själv vittnade om: att Sjangs
och hennes historia med obönhörlig konsekvens snabbt
genomlöpte alla de skeden som leda till slutet.
Så hade då Ulla tagit sitt liv för något som redan
var oskadligt och förbi! Om deras hemlighet kunnat
bevaras blott några timmar till, hade den glidit ut i
mörker och resignation, och Ulla kunde fortsatt att
leva sitt lyckliga liv. Ja den ångerfulle Sjang skulle kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
