Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
— Jo, lilla tös, det gav sig själv, svarade Fatana
genast blidkad. Du förstår väl hur jag grubblat över vad
som kunde göras, för jag begrep ju att du i din
känslighet inte kunde tåla att bli inblandad i det här. Men
så var det en ren skickelse att Klipping började att gräla
på mig, för att han inte fort nog fick sitt samtal med
en läkare i Stockholm. Och så sa jag bara att han fick
ursäkta, men bankdirektör Roili hade talat tre perioder
med unga Fristedt och tagit upp linjen. Och tänk, då
märkte jag att han inte hade en aning om att
arbetarna går och har planer på fabriken, det som jag vetat så
länge! Så då tycker jag att det var min skyldighet att
tala om det för honom. Men då var det disponenten själv
som började tala om mord...
— Disponenten är galen!
— Det är han visst, men tror du inte det kan ligga
något i det där i alla fall, lilla Regina? Varför tror du
Sofi blev uppsagd? Jaså visste du inte det? Jag har
vetat det länge men jag ville inte oroa dig. Och du får
komma ihåg att i går var sista kvällen för Sofi i det
huset. Jag tror att hon skrämde Ulla från vettet innan hon
flyttade, och nu sitter hon hos Fristedts och väntar på
att brorsonen ska bli disponent!
— Den där hyggliga Albär, som var så kär i Ulla!
Och så skulle han skicka Sofi att ta livet av henne! Jag
tror du har blett från vettet, du så väl som disponenten,
Fatana!
— Det är väl klart hon inte har mördat... men det
kan väl bli så ändå...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
