Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Dagmar fattade ögonblickligen att det var något galet
i att solen sken in på henne i sängen. Här låg hon och
det var långt lidet på söndagsmorgonen! Då måste Ulla
ha dött utan att sköterskan tillkallat henne.
Hon kastade en kappa över sig och störtade ner i
flygeln.
Där var allt mycket stilla, och i den stillheten hörde
hon Ullas hjärta gå. Det var något olycksaligt med detta
sega hjärta som arbetade så maskinmässigt och
meningslöst som en motor som står och pumpar i en förolyckad
bil.
Men pulsen var svagare än då hon sist tog den,
döden var nära, insåg hon.
Medan hon drack sitt morgonte grubblade hon över
hur hon skulle bära sig åt för att få behålla denna
söndagsmorgonstillhet omkring den döende intill slutet.
Hur skulle hon hjälpa Ulla att få dö i fred utan ursinne
och förtvivlan och misstankar in i det sista? Och hur
skulle man förhindra att Klipping lät skandalen braka
löst så fort dottern slutade andas? Dagmar kände av
erfarenhet människors oförmåga att ta döden med lugn
— som de borde. Framför allt självmord brukade
förorsaka stor oro i atmosfären, men det här var värre än
något hon varit med om. Hon var medveten om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
