Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
viljen bli av med den, men inte kunnen förmå eder att
göra mattrasor av den! Gud vare med eder, gån I nu
och gören som Astrid!
Eder ömma moster Leontine!»
Det var som om tiden stannat av, som om allt
skeende upphört och oföränderlighet inträtt denna söndag.
Väntan på döden steg och växte till en brinnande
önskan. Den dova tystnad, vilken Ullas rosslingar
behärskade, växlade med mullrande vredesutbrott vilka sjönko
ner i ett hotfullt mummel.
När Språng äntligen vid tretiden kom körande upp
på gårdsplanen var Dagmar utledsen, stött och
förnärmad. Han hade då inte gjort sig någon brådska, begrep
visst inte att här var fråga om annat än en vanlig
söndagsvisit. Till och med hans vita byxor och blå kavaj
retade henne. Hon skulle bara ha vetat hur olagligt
Språng kört till Växjö kvinnofängelse, hur hastigt
han enleverat sin fånge och rasat tillbaka med
henne till Gåtatorps pensionat. Ja vilken hänsynslöshet
han fått lov att utveckla för att förmå henne att äta
ensam sin första middag på fri hand efter två års
fängelse. Även nu, när han gick Dagmar till mötes, stred
glädjen över att få vara henne till tjänst med oron för
vad hans syster skulle ta sig till med sin frihet. Men
det märktes aldrig när Språng gick på nålar eller stod
på dem, sådan var hans ambition. Inte heller när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
