Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
När Regina för andra gången var mitt i visan
öppnades en dörr i bortre ändan av vardagsrummet och
ett rufsigt svart huvud stack ut, röt till och försvann.
Och vinet drack jag ur men sorgen den blev kvar...
Regina fällde hastigt igen pianot och vände sig till
Olle:
— Ja, det var ju det jag sa dig, att vi skulle väcka
farbror Sjang.
— Ja men mor, varför behöver han sova hela dan
i fars säng så vi inte kan få röra oss i det här huset!
Språng var mycket fundersam när han följde
Dagmar bort till flygeln. Han hade hållit den mystiska
damens hand vid presentationen, han hade granskat
hennes ansikte och sett att ett dygn utan like gått över
det. Nyss hade han tyckt att det var så enkelt att
tillfoga henne ytterligare lidande, att i sanningens intresse
avslöja henne. Nu bar det fruktansvärt emot.
— Vad funderar herr Språng på?
— Att det var ett sorgligt par.
— Vilka?
— Fröken Montan och han som tittade ut.
— Men det är inget par. Han är Ullas man. Och om
jag kunde svarat min pojke på hans fråga, så skulle
jag ha sagt att farbror Sjang måste sova av sig en
dubbel dos veronal som han tog i morse.
— Och ändå så är de ett par.
— Jaså det är er lösning av gåtan? Men den är fel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
