Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
— Ni fick ju en tub allonal, eller hur? Ta ut två
tabletter och ge fröken Montan när ni kört hem henne,
och säg att jag skall titta till henne i morgon. Vi är alla
syndare.
Språng hade gett Regina tre tabletter och sett till att
hon tog dem. Hon somnade icke av dem men råkade
in i ett flytande tillstånd, tyckte hon, utan kontroll och
sammanhang. En hygglig herre hade kört henne hem
och konverserat henne så vänligt, och när hon försökte
komma ihåg vad han sagt, lät det som: »om den
kvinnan jag tycker om, låter mig enlevera henne från man
och barn, så gör jag dets». Jag är monoman, tänkte hon,
så kan han aldrig ha sagt.
När Språng kom tillbaka till pensionatet hade systern
låst om sig och svarade inte på knackning. Han vågade
inte tro att hon sov utan blev stående i korridoren och
betraktade från fönstret Gåtatorp som trampade och
pratade fram och tillbaka, upprört och nyhetshungrigt.
Han var upprörd själv och nyhetshungrig, och tänkte:
ja här måste jag stå, bunden av en obetalbar
tacksamhet.
Slutligen gläntade systern på dörren: jag behöver
ingen vaktfru, sa hon.
Då gick han.
Den första bekantskap han stötte på var Sofi. Hon
kom gatan fram och bar i ena handen en väska, i den
andra en korg där Ullas båda kattor sovo, slutna i en
öm omfamning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
