Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
— Och tänk att jag tycker det är så stort att ha fått
upplevt detta!
Tecknen tydde på att Gåtatorp började samla sig ur
sin förströddhet. Den dag som nu gick in var av
betydelse, inte en vanlig måndag man avverkade efter
gamla vanan och slängde från sig som en lapp man rivit
ur almanackan.
Alla dagar voro av betydelse.
På kvällen barrikaderade man sig inte längre mot
framtiden med kortspel, radio, bio, flossamattor och
romaner. Man grubblade, man väntade att något skulle
ske, man vägde skälen för och emot olika sätt att
handla. Man såg mot nästa dag med förväntan. Den
ledde framåt, den samlade sig med andra dagar i en
sammanhängande linje som förde mot ett mål.
Det var som i fabriken, där man såg varenda träbit
som delar av en möbel och strax kunde säga vad den
skulle tjäna för ändamål.
Före klockan nio på morgonen stod Albär Fristedt
framför Sjang le Forts tysta villa och bultade med sin
friska hand på dörren. Han väntade en stund och
bultade så igen, men utan framgång. Inte heller då han
bultade på köksdörren kunde han framlocka det
utbildade hembiträdet. Sofi hade nog haft rätt i sin
förmodan att hon avvikit. Han gick runt huset och tittade
in genom det stora fönstret. På den stora divanen rätt
under fönstret låg Sjang påklädd med en röck över sig.
Då gick Albär hem för att låna en nyckel av Sofi, för
in skulle han. I sin ficka hade han ett brev som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
