Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
stält med nya ögon. I den mötte han en förgången
tillvaro som ett hot, ett hinder och en frestelse.
Regina satt vid sitt skrivbord då Dagmar kom. Hon
hade just lagt upp en ny dagbok och skrev på dess
första sida följande poem, hämtat ur Songs from the
prison: •
»Han som talar illa om mig är min sanne hjälpare,
oombedd verkar han för mitt bästa,
utan belöning hjälper han mig att kasta av min synd,
han är mig mycket dyrbar,
jag ber dig Gud att välsigna honom,
ty även han befordrar mitt väl,
då han talar illa om mig.»
Då hon hörde knackningen på dörren tänkte hon:
vem som än kommer, om det än är Sofi eller Leontine
eller Sjang eller disponenten, så måste jag minnas att
han är min sanne hjälpare.
Men då hon hört vad Dagmar hade att säga,
tänkte hon: jag hade orätt, hon är inte min hjälpare, hon
vill skona mig, ordna för mig, hon tänker på mina
nerver, på mina nätter, hon vill att jag ska ha det drägligt.
Dagmar märkte så småningom att Regina inte var
tacksam för hennes besök. Där hon satt vid
skrivbordet, var hon till det yttre sig lik med det blanka
svarta håret lika vackert tillbakastruket från pannan och
samlat i samma vackra vårdade knut i nacken. Men
hon som varit så sårbar i går, var i dag oåtkomlig.
Hon var sluten i det som skedde inom henne och hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
