Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
det skulle betyda. Han gick ut på gatan igen och tog
en överblick av huset, i alla fönstren voro
rullgardinerna nerfällda, mot den röda gardinen i lärarinnans
arbetsrum syntes ett hål i rutan särskilt tydligt, ett
tämligen litet hål med trasiga vitgröna kanter, hålet
efter en sten.
Då det gick upp för honom att hon var borta, drog
han ett djupt andedrag. Redan borta! Det var mer än
han vågat hoppas. Det är skam att kasta sten mot
hennes fönster, och som väl är har jag ingen aning om vem
som gjort det. Men vem det kräket än är så har han
tjänat vår sak, han som alla andra.
Medan Fristedt stod där och tänkte detta, kom
kyrkoherden gående från motsatt håll. Även han var tvungen
att personligen uträtta sina ärenden eftersom telefon
inte fungerade. Han skyndade på stegen då han fick
se Fristedt vid Reginas port:
— Har ni träffat fröken Montan?
— Nej hon är inte hemma.
— Inte hemma? Det måste hon vara, för hon var inte
i skolan. Han ville inte tro att hon rest, måste själv
övertyga sig att det var sant.
— Då har Fristedt fått det som han ville, sade han
till slut blek. Ni vet inte händelsevis vem det var som
kastat sten rakt mot hennes plats vid skrivbordet?
— Har ingen aning, men vet kyrkoherden hm* länge
hon blir borta? frågade Albär helt lugnt tillbaka.
Malte spände ögonen i den unge mannen.
— Jag kommer att sammankalla skolstyrelsen i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
