Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss märkt det hade stigit på i Konevets. Han hade suttit
tyst tills nu och ingen hade ägnat honom någon
uppmärksamhet, men nu riktades allas ögon på honom och
antagligen förundrade sig alla över att han kunnat
förbli obemärkt så länge. Det var en man av jättelik
växt med öppet, solbränt ansikte och tjockt, vågigt
hår som bly i färgen, på ett så egendomligt sätt hade
åren blekt det. Han var klädd i kåpa med brett
läderbälte om livet och hög svart klädeshätta. Huruvida
han var lekmannabroder eller vigd munk var omöjligt
att avgöra, ty ej blott på resor utan även hemma bära
Ladogaöarnas munkar inte alltid kamilavkan[1] utan
uppträda i sin lantliga enkelhet blott i hättorna.
Vår nya bekantskap, som sedan visade sig vara en
mycket intressant man, såg ut att vara ett par och
femtio år, men han var en sannskyldig kämpe och
därtill en typisk, godmodig och naiv rysk kämpe,
påminnande om Ilja Muromets på Verestjagins vackra tavla
och i greve A. K. Tolstojs poem. Han borde inte gå
klädd i kåpa, tyckte man, utan sitta på ”en fåle så god”
och rida omkring i skog och mark och välbehagligt
andas in ”den mörka skogens doft av kåda och
smultronv.
Men den naiva godmodigheten till trots behövdes
det ej mycken iakttagelseförmåga för att märka att
han var en man som sett och varit med om mycket.
Hans sätt var obesvärat och självsäkert, men utan
spår av framfusighet och hans djupa basröst var mjuk
och behaglig.
— Allt det där betyder ingenting, började han, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
