Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något för mina ögon och jag såg far flög på huvudet
från kuskbocken... tömmarna hade brustit... Och
framför oss hade vi en ryslig avgrund... Jag vet
inte om det var herrskapet eller mig själv jag tänkte
på, men när jag såg den oundvikliga undergången
kastade jag mig med sadelhästen rätt emot tistelstången
och hängde mig över ändan av den... Hur pass tung
jag var på den tiden kan jag inte heller säga, men man
väger ju tungt, när man hänger på det där viset, och
stånghästarna började flåsa, så tryckte jag dem...
När jag så tittade till var mina framhästar borta,
remtygen hade brustit och jag hängde rätt över själva
avgrunden och ekipaget stod där med stånghästarna,
som jag höll fast där jag låg över tistelstången. Nu
först kom jag till sansning och förskräcktes och
armarna släppte sitt tag och jag flög, och sen minns jag
ingenting mer. Jag vaknade, jag vet inte efter hur
lång tid, och fick se att jag låg i en stuga och en musjik
säger åt mig:
— Vad, är du verkligen vid liv, pojke?
— Måtte visst vara det, säger jag.
Jag började tänka efter och kom ihåg att våra
hästar skenat och jag kastat mig över ändan av
tistelstången och blivit hängande över ett stup. Men vad
som vidare hänt visste jag inte.
Musjiken drog på munnen.
— Inget under att du inte vet det. Dina framhästar
de kom inte levande utför branten, de slog ihjäl sig,
men dig var det som om någon osynlig makt hade
frälsat. Du ramlade rätt på en stor lerkoka, och på
den åkte du sen vidare ner just som på en skinnkälke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
