Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag i vänstra handen, med ärmen om, och med
högra handen tog jag ner piskan från väggen och så
lade jag henne på sängen och lärde henne veta hut.
Hundrafemtio knut gav jag henne och det så mycket
jag orkade, så hon till och med slutade att sparka.
Då drog jag fram henne ur stöveln och undrade om
hon var död eller inte. Hur skall jag kunna pröva
det? tänkte jag. Och så lade jag henne på tröskeln
och högg svansen av henne med en yxa. Då sa hon
"mjaa" och ryckte till och snurrade runt ett dussin
varv och så sprang hon.
Nå skönt, tänkte jag, nu kommer du nog inte en
gång till och nosar efter mina duvor. Och för att hon
skulle bli än värre skrämd tog jag på morgonen hennes
svans, som jag huggit av, och fäste den i en spik
utanför fönstret och kände mig mycket belåten med
alltihop.
Men om en timme eller kanske på sin höjd två får
jag se grevinnans kammarjungfru komma sättande.
Aldrig förr i sitt liv hade hon satt foten i stallet, och
hon höll en parasoll över sig och skrek:
— Aha! Aha! Är det den? Är det den?
— Vad är det frågan om? säger jag.
— Är det du, säger hon, som har lemlästat
Zozinjka? Bekänn! Är det inte över ditt fönster hennes
svans sitter spikad?
— Vad är det mer med det då, säger jag, att hennes
svans sitter spikad?
— Hur kunde du understå dig? säger hon.
— Hur kunde hon understå sig att äta upp mina
duvungar? säger jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
