Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följa med hängde hon med ögonen vid flickan och mig
och sträckte armarna emot oss. Jag riktigt såg och
kände hur hon slets itu levande och med ena hälften
var hos honom, med den andra hos barnet.
I samma minut fick jag se min husbonde komma
springande från staden, och i handen hade han en
pistol, och han fyrade av skott på skott och skrek:
— Tag fast dem, Ivan, tag fast dem!
Varför skulle jag hålla fast dem åt dig? tänkte
jag. De må gärna älska varann. Och så sprang jag fatt
frun och ulanen och räckte dem barnet och sa:
— Där har ni det lilla livet. Men nu får ni allt ta
mig med er också, lade jag till, annars överlämnar
han mig åt rättvisan för att jag har ett olagligt pass.
— Ja kom, kom, Ivan, lilla duva, svarade hon, du
skall få vara hos oss.
Och vi till att galoppera i väg och flickungen tog
vi med oss, och min husbonde han fick geten och
pengarna och så mitt pass.
Sen satt jag på kuskbocken hela vägen till Penza,
dit mitt nya husbondfolk for, och funderade: gjorde
jag rätt i att jag klådde officeren? Han har ju gått
eden och i krig försvarar han fäderneslandet med sin
sabel och tsaren själv säger kanske "ni" till honom
för hans rangs skull, och jag min åsna som
förnärmade honom så... Och sen jag grundligt funderat
över det började jag fundera över något annat: vad
ödet nu skulle beskära mig, och i Penza var det
marknad just då och ulanen sa åt mig:
— Hör på här, Ivan, du förstår väl att vi inte kan
behålla dig hos oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
