Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrek: trettio, och Baksjej bjöd också bara trettio och
inte mer. Men i stället lade Tjepkun till en sadel och
Baksjej en sadel och en kaftan, Tjepkun lade också
till en kaftan, men sen hade de återigen ingenting att
bjuda över med.
Tjepkun skrek:
— Hör på mig, khan Dzjangar, då jag kommer hem
skall jag skicka min dotter till dig, och Baksjej lade
också till en dotter, men sen var det lika när igen.
Då började med ens hela tatarhopen omkring dem
tjuta och gasta på sitt maner. För att de inte skulle
göra varann utfattiga, Tjapkun och Baksjej, drev de
dem åtskils, knuffade dem åt var sitt håll och försökte
tala dem till rätta.
— Säg mig, vad är det nu som har hänt där? frågade
jag grannen.
— Jo ser du, sa han, de där furstarna som skiljer
dem åt tycker synd om Tjepkun och Baksjej att de
har bjudit så på tok för högt, och nu skiljer de dem
åt för att de skall hinna sansa sig och endera av dem
på något hederligt sätt avstå stoet.
— Men hur skulle någondera kunna avstå från det,
när båda är så intagna av det? Det är ju omöjligt.
— Nej varför det, svarade han. Asiaterna är
förståndigt och klokt folk. Varför skall man kasta bort
sina ägodelar i onödan, resonerar de, och ge khan
Dzjangar så mycket han begär, och med allas
samtycke ställer de till prygeldom om vem som skall ha
hästen.
— Prygeldom? sa jag. Vad menas med det?
— Vänta så får du se, svarade han, det börjar strax.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
