Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, sa jag, det är så, jag är ryss. Fromma fäder,
sa jag, förbarma er, lös ut mig. I elva år redan har
jag försmäktat här i fångenskap, och se så lemlästad
jag är: jag kan inte gå.
Men de aktade inte det minsta på mina ord, utan
vände sig bort och gav sig återigen till att predika.
Jag får inte knota över det, tänkte jag, de har sitt
uppdrag att sköta och de kanske inte vågar vara
annorlunda mot mig inför tatarerna, och jag lät dem
vara och passade sedan på när de var ensamma i sitt
tält, och då berättade jag dem alldeles öppet om det
förskräckliga öde jag fått och bad dem hjälpa mig.
— Skräm dem, fromma fäder, sa jag, med vår
lillefar Vita tsaren, säg dem att han inte tillåter asiaterna
att hålla sina undersåtar i fångenskap eller, bättre
ändå, ge dem en lösesumma för mig, så skall jag följa
och tjäna er. Medan jag levat här, sa jag, har jag lärt
mig deras tatariska språk och jag kan bli er till nytta.
Men de svarade:
— Son, vi äger inga lösepengar, och det är oss inte
tillåtet att hota de otrogna, för de är nog falsksinta
och fientliga mot oss ändå, och av politik iakttar vi
alltid hövlighet mot dem.
— Jaså, sa jag, skall jag alltså för den politikens
skull sitta begravd hos dem i hela mitt liv?
— Det gör detsamma, son, sa de, var man är begravd,
men bed du, Gud är mäktig av mycken nåd. Han
kanske befriar dig.
— Jag har minsann bett, sa jag, men nu är det slut
med mina krafter och med förtröstan också.
— Du får inte förtvivla, sa de, det är en stor synd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
