Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra nätter, men bäst det var fick jag höra hur något
började vina och knastra som när det är snöstorm på
stäppen. Det var som om jag hade drömt, och i
drömmen tyckte jag att det började dansa ner gnistor från
himmeln.
Då jag något sansat mig fick jag se hur mina
hustrur löpte fram och tillbaka i ångest och
barnungarna grät.
— Stoppa suddar i munnen på dem, sa jag, så att
de suger och håller sig tysta.
Barnungarna började suga, och återigen blev det
tyst och över den mörka stäppen väste återigen en
eld, och så blev det ett nytt brak.
Den där Talafa, tänkte jag, honom är det tydligen
allvar med.
Strax efter började han väsa igen, men på alldeles
annat vis — han kom flygande som en eldfågel med
eldstjärt, och en märkvärdig sorts eld var det, röd
som blod och så brakade han till och blev först gul och
sen blå.
I lägret var det som utdött. Det var ju otänkbart
att tatarerna inte skulle höra en slik kanonad, men
alla hade tydligen blivit dödsskrämda och låg under
fällarna. Det enda man hörde var hur det dånade i
marken ett slag och sen blev tyst. Man kunde förstå
att det var hästarna, som skenade och flockade sig
samman, och en gång hörde man hör de där
chuvakerna eller indierna kom rännande, och strax efteråt
for återigen liksom en elddrake över stäppen...
Hästarna till att gnägga och sätta av i sken... Då
glömde tatarerna till och med skräcken, alla rusade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
