Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vik hädan, sa jag. Du är bestämt fan själv!
— Inte riktigt, sa han, men något ditåt.
Jag dängde honom för pannan, men då blev han
rasande och sa:
— Vad slår du mig för? Jag gör väl mot dig och
botar dig för dryckenskap. Skall du slå mig då?
Men återigen kunde jag för min död inte komma
ihåg vem han var.
— Säg mig vad är du för en? sa jag.
— Jag är din vän för alla tider, sa han.
— Nå det låter ju bra, tyckte jag. Men ämnar du
inte göra mig nån skada?
— Nej, sa han, jag skall ge dig ett sånt pti-kom-pö
att du blir som en annan människa.
— Prata inga dumheter, sa jag.
— Nej det är sanning, sa han, ett sånt
pti-kom-pö...
— Kan du inte låta bli att prata fransyska med mig,
din tusan, sa jag, jag begriper inte vad pti-kom-pö är.
— Jag skall ge dig ett nytt förstånd på livet,
svarade han.
— Såå, tyckte jag. Vad är det för sorts nytt
förstånd.
— Ett sånt, sa han, att du fattar naturens skönhet
i dess högsta blomma.
— Men hur skall jag komma till att fatta den med
detsamma?
— Kom bara med, sa han, så får du strax se det.
— Nå, kom så går vi då.
Och vi följdes åt. Vinglade gjorde vi, men framåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
