- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
144

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mössa. För var gång hon satte foten på den, hettade
det till i mig, och till sist tänkte jag: Nej varför skall
jag sitta här och pinas? Jag ville också släppa mig lös
en gång, och så flög jag upp och knuffade undan
husaren och började själv knäa framför Grusja...
Och för att hon inte skulle stiga på husarens mössa
hittade jag på ett sätt. Skrik ni att ni ger vad som
helst, tänkte jag, mig bräcker ni inte, och så drog jag
fram en svan ur barmen och kastade den för fötterna
på henne och skrek: Träd och trampa! Men hon var
en sort för sig hon... fast min svan var så mycket
mer värd än husarens mössa, tittade hon inte ens åt
svanen utan bara följde efter husaren. Men den gamla
zigenarn han märkte det och till att stampa åt henne,
och då begrep hon och följde efter mig.

Efter mig ja kom hon dansande på sin lätta fot,
men ögonen höll hon nedslagna, det märktes nog att
vreden sjöd inom henne. Och jag flög framför henne
just som en avgrundsande, och var gång jag gjorde ett
kast slängde jag en svan för hennes fötter. Ja så besatt
av henne var jag att jag tänkte: Är det inte du,
fördömda, som har skapat både jord och himmel? Och
jag skrek vilt åt henne: Dansa fortare! och slängde
svan på svan för hennes fötter. Men så när jag stack
handen innanför barmen för att ta fram ännu en, fick
jag se att det bara fanns en tio stycken kvar... Åt
fanders med er allihop! tänkte jag, och så knycklade
jag ihop dem och kastade hela högen framför henne,
och så tog jag en champagnebutelj från bordet, slog
halsen av den och skrek:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free