Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och på något vis klarar jag mig väl, men jag har givit
femtiotusen till lägret för den där Grusja.
Jag rent hajade till.
— Vad sa? Femtiotusen! För en zigenerska! Är hon
värd det, den huggormen?
— Där, min halvhögt värderade vän, sa han, talade
du enfaldigt och inte som det anstår en artist. Om hon
är värd det? En kvinna är värd allt i hela världen, för
hon kan tillfoga en ett sår som ingenting i världen kan
bota, men hon ensam förmår bota det på en enda liten
minut.
Jag tänkte i mitt sinne att det där var nog sant, men
jag bara skakade på huvudet ändå och sa:
— Men en sån summa! Hela femtiotusen!
— Ja, ja, nog om det nu, sa han, det var väl tur
att de tog det, annars hade jag givit mer — allt vad
de begärt hade jag givit.
— Ni skulle ha struntat i alltihop och gått er väg,
sa jag.
— Jag kunde inte det, min gosse, sa han.
— Varför det då?
— Hon hade stungit mig med sin dejlighet och sin
talang och jag måste skaffa bot, annars hade jag blivit
från förståndet. Säg själv, är hon inte underbar? Säg?
Kan man inte bli från förståndet för hennes skull?
Jag bet mig i läppen och kunde bara nicka med
huvudet.
— Joo, joo.
— Du känner ju mig, sa fursten, till och med livet
skulle jag utan tvekan kunna offra för en kvinna. Kan
du förstå det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
