Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ville omfamna henne, men hon sköt honom ifrån
sig och sa:
— Säg ert ärende. Med vad kan jag stå er till tjänst?
— Vad nu då? sa fursten. Skall jag verkligen bara
tala affärer?
— Ja visst, tyckte hon, säg rakt på sak vad det är
frågan om. Vi är ju gamla bekanta — det behövs inga
omsvep.
— Jag behöver pengar, sa fursten.
Hon teg och tittade på honom.
— Men inte mycket alls, fortsatte fursten.
— Hur mycket?
— Just nu bara tjugutusen.
Återigen teg hon och fursten till att förklara sig.
— Jag håller på och skall köpa en klädesfabrik, sa
han, men jag har inte en styver, men köper jag den
så blir jag millionär. Jag skall lägga om hela
tillverkningen, sa han, jag skall slopa allt det gamla och börja
tillverka kulörta tyger och sälja dem åt asiaterna i
Nisjnij. Jag skall väva dem av det uslaste material, sa han,
men jag skall färga dem grant, och de kommer att gå
åt som smör och jag kommer att förtjäna stora pengar,
och nu behöver jag bara tjugutusen i handpenning för
fabriken.
— Och var skall ni få dem? frågade Jevgenja
Semjonovna.
— Det vet jag inte själv, svarade fursten, men jag
måste ha dem och jag har en utmärkt plan. Jag har en
karl i min tjänst — Ivan Golovan, en av
konnässörerna på regementet, kvick är han inte, men utmärkt
för resten, ärlig och nitisk, och han har länge varit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
