Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om vem talar du? frågade jag. Vad är det för
själ?
— Om henne, svarade hon, om min fördärvares
unga hustru, för hon är en ung själ och har ingenting
förbrutit, men mitt svartsjuka hjärta kan ändå inte
lida henne och jag kommer att förgöra både henne och
mig själv.
— Gör korstecknet, sa jag, du är ju döpt och hur
går det med din själ?
— Ne-e-ej, sa hon, inte ens min själ frågar jag efter,
den må gå till helvetet. Här är värre än helvetet.
Jag såg att hon var alldeles ifrån sig. Jag tog fatt
om hennes händer och höll henne, och jag häpnade
över hur förändrad hon blivit. Vart hade all hennes
skönhet tagit vägen? Kroppen var som borta, hon var
bara ögon, och de brann i huvudet som på vargen om
natten, och två gånger så stora som förr var de. Och
så hade hon ju svällt kring midjan, för det led mot
hennes stund vid den tiden, och ansiktet var som ett
litet skedblad och svarta hårstripor hängde över
kinderna. Kläderna hennes var i trasor, och på de bara
fötterna hade hon bastskor.
— Säg mig, sa jag, hur har du kommit hit, var har
du varit och varför ser du ut så dant?
Då drog hon på munnen och sa:
— Vad? Vad är det för fel på mig? Jag måtte väl
se bra ut. Det är min hjärtevän som har pyntat mig
så här till tack för min trogna kärlek. Därför att jag
för hans skull glömde vad jag hade älskat högre än
honom och gav mig helt åt honom utan sans och
besinning, för det gjorde han i ordning ett säkert ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
