Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
Då vår vandringsman nu i sin berättelse hade seglat
in i levnadens sista hamn — klostret, som han genom
sin djupa tro var förutbestämd för från barnaåren
och där han tycktes finna sig så väl, skulle man väl
ha trott att alla faror nu äntligen voro överståndna
för Ivan Severjanytj. Men det var inte så. En av våra
reskamrater erinrade sig att munkarna efter vad folk
berättar alltid äro så anfäktade av den lede fienden,
och han frågade:
— Men säg, har inte djävulen frestat er? Det
påstås ju att han jämt och ständigt frestar munkarna.
Ivan Severjanytj kastade en lugn blick på den
talande och svarade:
— Tror jag det. När själva aposteln Paulus inte
undslapp honom utan skriver i episteln att "ängeln
satan var honom given i köttet", skulle då inte jag,
en svag och syndig människa, bli anfäktad av honom?
— På vad sätt har han anfäktat er?
— På många sätt.
— I vad för stil?
— Å med allt möjligt otäckt, och till en början,
innan jag besegrade honom, hade han mig på fall
också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vandring/0200.html
