Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja länge. Och något annat sätt än späkning finns
det inte mot honom, det är det enda han är rädd för.
Till en början gjorde jag ända till tusen bugningar
och smakade ingenting på fyra dar och drack inte
vatten, men sen förstod han att med mig kom han
ingen vart och tappade kuraget och vart svag. Så fort
han fick se att jag slängde ut min föda genom fönstret
och tog till radbandet för att räkna bugningarna, så
begrep han att här var det allvar och att jag återigen
var betänkt på en trosbragd, och så tog han till flykten.
Se han är ju så rädd för att förhjälpa en människa till
förtröstans hälleberg.
— Ja ni övervann honom alltså, men kostade det
er inte bra mycket lidande?
— Å, det var inte farligt. Jag kväste ju den
människoförtryckarn, men mig själv gjorde jag inget ont.
— Och nu har ni blivit honom alldeles kvitt?
— Ja alldeles.
— Och han uppenbarar sig inte vidare för er?
— Aldrig i förförisk kvinnoskepnad, och om han
ibland alltjämt visar sig i någon vrå i cellen, så är det
i någon helt ömklig skepnad; och han piper som en
griskulting på slaktbänken. Nu pinar jag honom inte ens
längre, uslingen, jag bara gör korstecknet och bugar
en gång, och då slutar han grymta.
— Nå gudskelov att ni har lyckats komma till rätta
med allt det där.
— Jaa. Jag har övervunnit den store satans
förledelser, men — fast det är emot reglerna — så skall
jag tala om för er att smådjävlarnas otäckheter har
jag slitet än värre ont av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
