Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemma hos Louise Maron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vem skulle inte vara vänlig emot dig, min
söta flicka?» sade modern och såg förtjust på
sin dotter.
Louise svarade inte, men hon tänkte på alla
dem, som inte varit vänliga emot henne. Hur
många gånger hade hon inte fått sitta i en mörk
tambur och vänta timtals, medan damerna
provade de kläder, hon hade burit till dem. Och
hur ofta hade hon inte fått uppbära bannor för
de fel, man fann vid syningen, fast hon inte
hade med det att göra. Många gånger sade
man henne varken god dag eller farväl, och det
var långt ifrån alltid, att man gav henne en
liten slant för hennes besvär. Till och med Anna
Lücke hade inte tänkt på att Louise så gärna
skulle ha tagit emot den. Hade hon varit
ensam i världen, då hade hon kanhända tagit
plats som sömmerska och suttit hela dagen
bland de andra flickorna, som sydde hos fröken
Erikson, böjd över sitt arbete från morgon till
kväll i rummet, som vette ut till en mörk, trång
gård, och där man största delen av vintern fick
ha ljus tänt. Men modern krävde oupphörlig
tillsyn. Louise fick springa till och från och
nöja sig med sin lilla lön som springflicka och
dessutom de oberäkneliga, men välkomna dricks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
