Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Stallmästaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glastaket fullt av Maréchal-Niel-rosor, och strax
efter julen började hyacinter, narcisser och
tulpaner att stråla i långa rader, När sommaren
kom, var det att flytta ut växterna i
trädgården, att hämta in lökarna i källarn, att sköta
gurkor och meloner i drivbänkarna. Amiralen
hade en gammal båtsman till hjälp till allt
grovarbetet, men huvudsakligen skötte han om sin
trädgård själv. Han gick aldrig på besök hos
konsul Lückes, gick på det hela aldrig ut i
sällskapslivet, men då och då gav han en liten
middag hemma hos sig, då allt, som bjöds, var
av den mest utsökta art och då serveringen
handhades av två båtsmän, klädda i
sjömansdräkt och vita västar. Vid sådana tillfällen var
amiralen amiral och den älskvärdaste värd. Det
var inte för intet, som han seglat världen runt
och tagit emot kungar och prinsar vid sitt bord.
Efter kaffet försvann han en halv timme, ty
sin lilla middagslur skulle han ha. Det hade
han vant sig vid i sin ensamhet, och han höll
strängt på alla goda vanor.
Anna var hans älskling. Han sörjde bara
över, att hon var flicka. »Tänk en så präktig
sjöofficer, jag skulle ha gjort dig till, om du
inte hade fått det befängda infallet att bli en
- 56 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
