Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Stallmästaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna såg sig omkring och beundrade, men
blommorna kunde inte riktigt fängsla henne i
dag. Hon längtade efter att få tala i ro med
sin morfar, och han märkte det genast. »Jaså,
fröken har inte sinne för jordens härlighet i dag»,
sade han. »Det är något annat och viktigare,
som man har på lilla hjärtat. Ja, låt oss då
gå upp och dricka te och tala allvar.»
De gingo ut ur orangeriet, över den lilla
trädgården och in i boningshuset. Amiralen tog
Annas överkläder och hängde upp dem.
Sedan gick han före henne upp för trätrappan,
som var belagd med hemvävda mattor och upp
i salongen, som låg en trappa upp. Det var ett
mycket hemtrevligt gammalt rum med många
fönster och många stora gröna bladväxter. På
väggen hängde två stora porträtt av amiralen
som ung i full uniform och hans fru i krinolin
och blå sidenklänning.
Porträtten voro inga mästerverk, men ändå
inte utan konstnärligt värde.
Amiralen hade fått ett krigiskt, överlägset
uttryck, och hans fru, som av porträttet att döma
måste ha varit en skönhet, hade ett blitt, lidande
uttryck. Förresten var hela rummet ordnat med
den omsorg och den skinande renhet, som alltid
— 59 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
