Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Stallmästaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna kysste henne på pannan och lät henne
gråta, till dess hon slutligen blev lugn.
»Vet er mor av att ni gått så långt bort?»
frågade hon henne sakta.
»Mor är död», svarade Louise.
»Och nu ville ni —.» Anna fulländade inte
meningen.
»Jag vet inte, vad jag ville», svarade Louise.
»Jag tror att jag också ville dö. Jag har ju
ingen i hela världen mera.»
»Ni är så ung», sade Anna. Hon kände sig
på. en gång, som om hon skulle vara mycket
äldre än den lilla stackarn, som satt och värmde
sig under hennes kappa. Det föreföll henne
nästan, som om hon hade fått en bébé att taga
vård om.
»Och nu får ni gripa er an med något
riktigt arbete. Ar det intet ni har lust och anlag
för?»
»Jag vet inte», svarade Louise och suckade.
— Vart skall vi nu åka», frågade hon då släden
vek av från Norrmalmstorg.
»Hem till mig», svarade Anna. »Nu släpper
jag er inte, förr än ni har blivit riktigt frisk.»
»Jag är inte sjuk», svarade Louise förvånad.
»Jag är verkligen inte sjuk. — Och vad skola
- 69 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
