Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna och skrattade sakta. Inte kan jag säga
till honom: »Fria nu till mig, och låt oss få
alltsammans klart I Fastän jag tycker, ja, jag
tycker, att flickor skulle ha rätt att fråga först.
Han vågar måhända inte, eftersom han vet, att
att jag är rik och han själv ingenting har. Jag
skulle så gärna, som jag lever, vilja säga till
honom: ’Jag älskar er förfärligt, och ni skall inte
alls tänka på hvarifrån pengarna komma. Det
är ju likgiltigt, om de äro mina eller — eller
dina. Huvudsaken är ändå bara, att vi två, som
älska varandra, också få varandra.’»
»Ja, måtte du bli — mycket lycklig», sade
Louise och kysste Anna på pannan.
»Ja, bara jag får honom, bara jag får honom!
Tror du jag får honom?» svarade Anna i
klagande ton och såg upp på Louise, vars ansikte
var fullkomligt osynligt i mörkret.
»Tror du dina föräldrar skulle vilja taga
honom till svärson?» frågade Louise. Hon hatade
sig själv i detta ögonblick, ty hon kände, att
tanken på att konsul Ström inte skulle taga
emot Hillers frieri till Anna, gjorde henne en
plötslig glädje.
»Det blir nog inte så lätt att övertala pappa»,
sade Anna. »Han har så mycket pengar, att
— 103 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
