Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giv mig er arml Se så där. Och gå
försiktigt!» De kommo ut på den öppna platsen
framför gården, där de hade hela stjärnhimlen
över sina huvuden. Där stannade de arm i
arm och sågo uppåt.
»Louise!» sade Adrian, liksom om han talade
till stjärnorna över sig. »Bliv hos mig alltid.
— Vill ni?»
»Vem — jag?» sade Louise och drog undan
sin arm. »Men det är ju Anna -— det är ju
hon, som är solstrålen!» .
Hon kände, att han log:
»Man behöver något mera än solstrålar»,
sade han. »Det är er, jag har tänkt på och
har älskat från första gången, ni kom till mig,
Louise! Är det möjligt för er att hålla av
en sådan odåga som jag? Ni skall få se, att
ni kan göra en man av mig.»
Hon svarade inte. Hon började endast gråta
starkt emot hans skuldra, och han strök henne
sakta över håret. Plötsligt utropade han: »Se!
Ett stjärnskott, ett svindlande långt!» Hon reste
huvudet hastigt och ryste sakta, och i det hon
sträckte upp bägge händerna liksom för att gripa
det, nästan ropade hon: »Det betyder lycka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
