- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
38

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

blott för att reta mig. Nej, jag skall gå sjelf" sade
Amy, hvars sinne började jäsa.

Insvept i en tjock slöja och försedd med en
vacker reskorg begaf hon sig åstad, kännande atten
liten svalkande färd skulle göra henne godt och hjelpa
henne gå i land med: dagens mödor.

Efter en stunds sökande lyckades hon få hum-
mer och tillika en butelj saft. För att det icke
ytterligare skulle blifva någon tidspillan, begaf hon
sig skyndsamt hemåt, mycket belåten med sin för-
tänksamhet.

Som den enda passageraren i omnibusen utgjordes
af ett gammalt sömnigt fruntimmer, stack Amy slöjan
i fickan och ämnade förkorta den tråkiga vägen med -
att försöka räkna ut hvart alla hennes penningar
tagit vägen, och hon var då sysselsatt med sitt
papper och de derpå skrifna siffrorna, att hon ej
märkte, att en ny passagerare kom in i omnibusen,
utan att låta denne stanna, förrän en manlig stämma
sade: "God morgon, miss March!" hvarvid hon tittade
upp och såg framför sig en af Lauries mest eleganta
gymnaslii vänner.

Unnder det hon af innersta hjerta satt och ön-
skade, att han måtte stiga ur före henne, glömde
hon alldeles bort sin korg, som stod vid hennes fötter.
I glädjen öfver, att hon hade på sig sin nyaresdrägt
besvarade hon med -:sitt vanliga behag och liflighet
den unge mannens helsning.

De hade mycket trefligt, ty Amys förnämsta
bekymmer blef genast häfdt, så fort hon fick veta,
att den unge herrn skölle stiga ur omnibusen före
henne.

Hon började tala i en mycket skrytsam ton, då
den gamla damen gick ur. Just som hon stapplade
bort till dörren, slog hon omkull korgen och, o fasa!
hummern i all sin simpla storlek och glans låg blottad
inför en Tudors högförnäma ögon!

"Vid Jupiter, har hon inte glömt sin middag!
utroapade den intet ondt anande unga mannen, i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free