- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
48

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

mycket bättre och mrs March förklarade att hon
kände sig tio år yngre. Hanna var derför särdeles
belåten med det sätt hvarpå hon användt sina "pris-
penningar" och började åter med gladt mod arbeta,
fast besluten att vinna flere af dessa glädjebringande
anvisningar. Under årets lopp förtjenade hon äfven
några stycken och började anse sig som en slags
skapande kraft i huset, ty genom en pennas magiska
trollkraft förvandlades hennes "skräp" till saker, som
för dem alla vore en stor hjelp och trefnad. Sålunda
betalade "Hertigens Dotter" slagtarräkningen; En
Spökhand" lade på ny matta, och «Klostrets Förban-
nelse" visade sig vara en verklig välsignelse för famil-
jen March, då det kom an på specerier och klädningar.

Rikedom är visserligen en mycket önskvärd sak;
men fattigdom har också sin ljusa sida och en af
dess bästa fördelar är den sanna tillfredsställelse,
som man känner efter ett träget arbete med sina
händer eller hufvud, och nödens ingifvelser hafva vi
att tacka för hälften af de visa, sköna och nyttiga
uppfinningar, som finnas i verlden. Hanna smakade
denna tillfredsställelse och upphörde att afundas rikare
flickor, finnande stor tröst i medvetandet af, att hon
nu kunde underhålla sig sjelf och ej behöfde bedja
någon om ett enda öre.

Hennes böcker väckte intet särdeles uppseende,
men gingo mycket åt i handeln och uppmuntrad
häraf beslöt hon att göra ett djerft penndrag för
ära och förmögenhet. För fjerde gången hade hon
skrifvit af sin roman och läst den för sina förtrogna
vänner och med fruktan och darrning skickat den
till tre förläggare; slutligen fick hon löfte att få den
förlagd; men på det vilkor, att hon ville förkorta den
en tredjedel och utesluta de delar, hon tyckte mest om.

«Nu måste jag antingen lägga den tillbaka i
mitt tennkök för att multna eller förlägga den sjelf,
såvida jag icke vill stycka sönder den, för att behaga
bokhandlarne och få den så fördelaktigt såld som
möjligt. Ryktbarhet är nog en bra sak att ega i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free