Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Amy; men hon grinade åt en sådan utsigt för fram-
tiden, och skrapade sin palett, liksom hon varit fast
besluten att göra starka ansträngningar, innan hon
uppgaf allt hopp.
"Nej, det kommer du inte att göra; du afskyr
ansträngande arbete, och gifter dig nog med någon
rik man och kommer hem och får i alla dina dagar
sitta i öfverflödets sköte," sade Hanna.
«Dina spådomar bruka ibland slå in, men jag
tror ej, att denna kommer att göra det. Jag skulle
af allt hjerta önska, att du spådde sannt, ty ifall jag
sjelf icke skulle kunna bli en artist, så skulle jag
tycka om att vara i stånd att hjelpa andra, som äro
artister," sade Amy småleende liksom Lady Adelmods
roll skulle passat henne bättre, än en fattig ritlärarinnas.
«<Hm!" sade Hanna suckande, "om du önskar
det, så får du det ock, ty dina önskningar blifva
alltid uppfylda — mina aldrig.”
«Skulle du tycka om att resa?” frågade Amy,
i det hon tankspridt plattade ned näsan med knifven.
«Ja mycket!”
«Godt, om ett eller två år, skall jag skicka efter
dig, och vi skola i Forum gräfva efter reliker och
utföra alla de planer, som vi så många gånger hafva
uppgjort."
«Tack skall du ha! Jag skall påminna dig om
ditt löfte, då den glada dagen kommer — ifall han
någonsin gör det,” svarade Hanna, mottagande det
ovissa, men lysande anbudet så tacksamt som hon
kunde. +
Som tiden var så kort, hade de mycket brådtom
att få allting i ordning, och hela huset var i rörelse
tills Amy hade rest. Hanna höll modet uppe mycket
bra, tills den sista skymten af de blå banden för-
svunnit, då drog hon sig undan till sin tillflyktsort,
vinden, och grät, tills hon icke kunde gråta mera.
Amy höll sig tappert tills ångbåten gick; ty då, just
som landgången skulle tagas in, kom det hastigt
öfver henne, att snart skulle en hel ocean rulla emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
