Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
en väderhane; alltså är det icke värdt, att ni skrifver
rörande biljetter och småler på detta instälsamma
sätt, ty det tjenar ingenting till, och jag bryr mig
icke om det."
Vid dessa ord suckade hon och föll i ett djupt
drömmeri, från hvilket hon icke vaknade upp, förrän
den tidiga skymningen skickade henne ned för att
göra nya observationer, som blott bestyrkte hennes
misstankar. Fastän Laurie gnabbades med Amy och
skämtade med Hanna, hade likväl hans sätt mot
Betty alltid varit särdeles vänligt och mildt, men
samma sätt visade också alla andra, derför kunde man
aldrig föreställa sig, att han brydde sig mera om
henne, än någon annan. Ja, på sista tiden hade det
varit en allmän förestälning inom familjen, att "vår
gosse" höll på att blifva mera betagen i Hanna än
någonsin, men hon ville aldrig höra ett ord om den
saken och bannade häftigt den, som vågade påstå
någonting sådant. Om menniskor hade haft reda på
det förflutna årets mångfaldiga ömma förhållanden,
eller rättare försök att komma i ett ömt förhållande
— hvilka alltid blifvit qväfda i sin knoppning — så
skulle de haft den utomordentliga tillfredsställelsen
att få säga: "Det var ju det, jag sade er." Men
Hanna afskydde kurtis och ville ej tillåta det, utan
hade alltid ett skämt eller leende till hands vid minsta
tecken till förestående fara.
Då Laurie först kom till gymnasiet, så brann han
af kärlek en gång i månaden, men dessa små eldsvådor
voro lika korta som häftiga och gjorde ingen skada
och roade Hanna, som mycket intresserade sig för
hans vexlande hopp, förtviflan eller undergifvenhet,
som Laurie alltid anförtrodde henne för hvarje vecka
vid deras konferenser. Men det kom en tid, då
Laurie upphörde att tillbedja vid så många relikskrin,
utan talade hemlighetsfullt om en allt uppslukande
passion och öfverlemnade sig ibland åt anfall af
dysterhet å la Byron. Då undvek han helt och hållet
det älskade föremålet, skref filosofiska bref till Hanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
