- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
125

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

nemligen platsen bredvid Hanna i hörnet. Om "met-
vursten”, som de kallade den, stod på ända, så
var det ett tecken, att Laurie kunde få nalkas och
hvila sig, men om den låg rak på soffan, ve då den
man, qvinna eller barn, som vågade störa honom.
I ’qväll hade Hanna glömt att barrikadera sitt hörn
och hade icke suttit der i fem minuter, förrän ett stort
föremål syntes bredvid henne, och med båda armarna
utsträckta öfver soffryggen och begge benen utsträckta
framför sig utropade Laurie med en suck af tillfreds-
ställelse: E

"Håll till godo din bästa vän!”

"Håll dig i styr," snäste Hanna,i det hon slängde
ned kudden, men det var för sent — det var intet
rum för kudden, och seglande ned på golfvet, försvann
den på det mest hemlighetsfulla sätt.

’Seså Hanna, var inte som en törnbuske. Sedan
jag under en hel vecka studerat så mycket, att jag
är som ett skelett, så kan jag väl förtjena att blifva
omhuldad och man borde vara snäll mot mig.”

"Betty kan klema med er, jag är sysselsatt."

"Nej, hon skall inte hafva besvär med mig; men
ni tycker om en sådan sysselsättning, såvida ni icke
helt hastigt förlorat smaken för det. Hör ni det? Hatar
ni er gosse och vill skjuta på honom med kuddar?"

Någonting mera intagande än denna rörande
appell kunde man sällan få se, men Hanna afkylde
"sin gosse" genom att vända sig till honom med
den. allvarsamma frågan:

"Hur många buketter har ni i denna veckan
skickat till miss Randal?" 5

"Vid min heder, icke en enda. Hon är förlofvad,
ser ni.”

"Det gläder mig att höra. Det är en af edra
galna dårskaper att skicka blommor och presenter
till flickor, som mni ej bryr er om för två styfver,”
sade Hanna förebrående.

"När förståndiga flickor, som jag bryr mig om
för en hel riksdaler, ej vilja tillåta mig att skicka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free