- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
128

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

för — — hm, hvem den blygsamma flickan än må
vara," och Hanna såg litet besynnerlig ut, ty ett
namn hade nästan undsluppit hennes läppar.

«Det är jag icke!" medgaf Laurie med ett ut-
tryck af ödmjukhet, som var alldeles nytt hos honom.
I detsamma slog han ned ögonen och virade med tank-
spridd min Hannas förklädsband omkring sitt finger.

«Min Gud, det här duger ej!" tänkte Hanna,
Högt sade hon: "Gå och sjung för mig. Jag dör
af längtan efter att få höra litet musik och tycker
alltid om, då »nz spelar."

«Tack skall ni ha, men jag vill helst stanna här."

Det kan ni ej, här fins inte rum. Gå och gör
nytta, sen ni nu blifvit för stor för att duga till
ornament. Jag trodde; att ni afskydde att vara fast-
bunden vid en qvinnas förklädsband,’ svarade Hanna,
citeramde vissa rebelliska ord, som han sjelf begagnat.

«Ah, det beror hvem som nyttjar förklädet!”
svarade Laurie och kastade en djerf blick på Tför-
klädsbandet.

Tänker ni går" frågade Hanna, i det hon letade

« efter kudden.

Han flydde genast, och så snart han börjat gnola
"Lyft på hattarne för den vackra Dundee" smög hon
sig bort och återkom ej, förrän den unga herrn hade
gått sin väg sent på gvällen. |

Hanna låg länge vaken om natten och höll just
på att somna, då en qväfd snyftning kom henne att
springa fram till Bettys säng med den ängsliga frågan:
Hvad är det, älskade syster?"

«Jag trodde du sof," snytftade Betty.

"År det det gamla onda, min älskling?"

«Nej, det är ett nytt ondt; nien jag kan uthärda
det," och Betty försökte att qväfva sina tårar.

«Säg mig allt angående ditt onda och låt mig bota
det, som jag så ofta gjorde med det andra."

«Du kan ej göra det, ty för detta finns det
ingen hjelp." Betty förmådde icke fortsätta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free