- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
133

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

”Låtom oss ingenting säga till honom, förrän allt
är bestämdt och uppgjordt; då skall jag springa min
väg, innan han hinner samla sig och bli tragisk.
Betty måste tro, att jag reser för att roa mig, som
jag också gör — ty jag kan inte tala med henne
om Laurie, men hon kan vara vänlig mot honom och
trösta honom, sedan jag är rest, och på det sättet
bota honom för hans romantiska tycke. Han har ge-
nomgått så många sådana små pröfningar, att han
är van vid dem och skall snart öfvervinna sin olyck-
liga kärlek",

Mamma talade så hoppfullt, men hon kunde ej
befria sig från en dyster aning, att denna lilla "pröft[
ning" skulle bli svårare än de andra, och att Laurie
icke skulle öfvervinna sin "olyckliga kärlek" lika lätt
som hitintills.

Planen afhandlades i familjerådet och blef anta-
gen; ty mrs Kirke ville gerna ha Hanna till sig och
lofvade att göra det så angenämt som möjligt för
henne. Undervisningen skulle göra henne fullkom-
ligt oberoende, och som hennes tid ej blefve särdeles
upptagen, kunde hon mycket väl hinna skrifva, under
det att de nya scenerna och sällskapslifvet skulle
komma att blifva både nyttiga och angenäma för
henne. Hanna motsåg allt detta med glädje och var ifrig
att få resa; ty det lilla boet började blifya för trångt
för hennes oroliga natur och äfventyrliga sinne. Då
allt var färdigt, så berättade hon det med fruktan
och bäfvan för Laurie; men till hennes stora förvå-
ning tog han det mycket lugnt. På senare tiden
hade han varit allvarligare än vanligt, men mycket
glad, och då man skämtsamt anklagade honom, att
han vände om ett nytt blad, svarade han allvarsamt:
”så gör jag ock; men det bladet vill jag skall vara
uppslaget för alltid."

Hanna kände sig mycket lugnad, då hon såg,
att ett af hans bättre anfall just då kommit på honom,
och gjorde sina förberedelser med lättadt hjerta —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free