Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Intet namn alls, med er tillåtelse; ty hon vill
ej, att hennes namn skall synas, och har ej något
antaget namn," sade Hanna, rodnande mot sin vilja.
«Det blir naturligtvis som ni vill. - Berättelsen
kommer ut nästa vecka, vill ni då komma och hemta
penningarne, eller skall jag skicka dem?" frågade
mr Dashwood, som kände en helt naturlig önskan
att få veta, hvem hans nya medarbeterska var.
«Jag skall hemta dem. God morgon, min herre,”
Så snart hon hade gått, lade mr Dashwood upp
sina fötter på soffan med den vänliga anmärkningen:
"fattig och stolt som vanligt, men hon kan vara mig
till nytta."
- Hanna följde mr Dashwoods anvisningar, och ta-
gande mrs Northbury till sin förebild, dök hon djupt
ned i sensations-litteraturens brusande haf; men tack
vare lifräddningsbojen — som en vän kastade ut till
henne — kom hon upp igen och hade ej blifvit
mycket värre efter dykningen.
Lik de flesta unga skriftställare, hemtade hon
sma scener och karakterer från utlandet, och ban-
diter, grefvar, zigenare, nunnor och hertiginnor syntes
på skådebanan och spelade sina roller med så mycken
säkerhet och lif, som man rimligen kunde begära.
Hennes läsare voro ej särdeles hemmastadde i sådane
småsaker som grammatik, punktering och sannolik-
heter, och mr Dashwood tillät henne mycket gerna
att fylla hans spalter till det lägsta pris, emedan han
icke ansåg det vara nödvändigt att säga henne, att
det verkliga skälet till hans välvilja var det faktum,
att en af hans medhjelpare — som fått sig erbjuden
större aflöning — lågt hade lemnat honom i sticket.
Hon blef snart intresserad af sitt arbete — ty
hennes utmagrade börs blef fet, och den lilla skatt,
som hon samlade — för att nästa sommar kunna låta
Betty fara till någon bergstrakt — tillväxte långsamt,
men” säkert för hvarje vecka, som gick förbi. Em
sak var det likväl, som störde hennes glädje, och det
var, att hon ej hade talat om detta för dem der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
